Inatt blir det andra natten utan Lee här hemma. Det är så fruktansvärt tomt. Jag hade ju nästan räknat med att dom skulle ringa idag och säga att han blivit bättre, att dom hittat vad som var fel, och att han skulle få komma hem. Nu håller jag alla tummar jag har att dom ringer och säger det imorgon istället.
Jag vet att man ska vara positiv, för det är klart att han kommer att bli bra men jag kan inte hjälpa det, tårarna bara rinner iaf. Han är så himla speciell och betyder så himla mycket för mig så jag vet inte vad jag gör om han inte blir bra!!!
Men hua, hörde av Annika vad som hänt. Håller alla tummar att det blir bra och att långtunga kan springa på som vanligt igen <3
SvaraRadera