Torsdag

Fixade i ordning Hanna för dagis imorse innan Tobbe kom hem från jobbet och skjutsade henne dit. Sen när han kom hem strax före sju så tog jag lite sovmorgon med honom. Han jobbar ju fortfarande natt så han sover mellan 7-14 innan han hämtar henne igen.  Jag blev sjukskriven till på onsdag nästa vecka när jag var iväg till läkaren. Jag får inte heller jobba på frukten längre pga. alla tunga lyft. Å jobbet kan inte omplacera mig så nu måste jag nog sjukskriva mig tills jag fått svar om graviditetspenningen. Drygt! Det här förstörde min planering totalt. Å eftersom jag är sjukskriven så får Hanna vara på dagis.  Jag var iaf till barnmorskan för andra gången den här graviditeten. Man kan ju inte säga att man är iväg lika ofta nu som första direkt ;) Allt såg iaf bra ut! Jag ligger exakt lika i vikt som förra gången. Magen är lite mindre nu sa hon, även fast jag känner mig mycket större nu.

Så vid tio när jag klev upp så drog jag och Sture ut och utforskade lite nya vägar runt huset. Solen sken och värmde så det var verkligen kanonväder! Hittade perfekta promenadvägar att gå med hundarna. En väg tror jag att jag kanske kan ta barnvagnen med i sommar också. Hoppas!!!

Han är allt söt våran lilla räv!! 

Dryga timmen senare var vi tillbaka hemma igen. Jag bytte då och tog Mike med mig ut. Vi gick samma runda som jag och Sture. Tyvärr var det lite molnigare när vi tog oss ut så det blev bara ett kort på Mike. Alla blev så tråkiga i ljuset som blev. Tänk va skönt det är att gå med en och en ibland. Självklart är det roligt och enklare att gå med alla samtidigt och dom kan busa och härja av sig. Men ibland när tiden finns så försöker jag få egentid med dom. Å i det här vädret idag så passade det perfekt!

När jag kom hem så kändes det på att man varit ute och gått. Jag tycker den här graviditeten är jobbigare än den med Hanna. Mera krämpor den här gången ;) Mera sliten i kroppen kanske.  Så jag lånade Tobbes surfplatta och kikade lite på Crüft. Det var roligt att Maria Melakari och Issa från Sverige vann agilityklassen! 

Passade på att dammsuga lite idag. Solen påminner en verkligen när det är dags att städa nu...

Sen vid halv tre kom äntligen våran lilla solstråle hem! Både hon och Tobbe var trötta och ville sova middag. Jag kände mig pigg och tänkte vara uppe men så ville dom att jag bara skulle ligga med tills dom somnade. Gissa vem som också somnade... Vaknade nästan med lite ångest över att jag sovit bort nån timme. Sen blev det bara handla, äta mat och natta Hanna. Hon och Tobbe passade på att bada lite innan sängdags. Bytte lite sängkläder och tänkt packa upp och stryka lite kläder innan jag tänker slappa framför tvn innan jag också ska sova.

Man hinner aldrig så mycket som man tror om dagarna längre..

Igår var vi föresten på IKEA och handlade lite garderobsdelar som Tobbe satte upp igår. Så snart har vi garderoberna klara i sovrummet! En del är klar och en del är på gång att bli klar :) Ska bli skönt när det är gjort. Just nu är det ingen ordning på kläderna. Tänkte passa på att rensa ur garderoben på samma gång. Hanna tyckte iaf IKEA var ett toppenställe att försöka rymma ifrån mamma och pappa och leka kurragömma på. Hon sprang och skrattade och kröp in i alla små vråar hon hittade. Vi blev tvungen att hämta en vagn att sätta ner henne i till slut så hon var stilla :) Busungen våran! Allt går så himla fort just nu! Hon kan försvinna på nån sekund så det gäller att hålla koll. 

Måndag & ny vecka

Sjukskriven ifrån jobbet idag och ska på läkartid på em. Känt av att det har blivit så tungt med alla lyft på jobbet och fått lite problem så idag ska ja kolla upp det och se om jag kan fortsätta lyfta eller inte. Så idag blev jag hemma.

Snön vräkte ner imorse!

Jag var ut en sväng med hundarna innan jag, Tobbe och Hanna åkte på öppna förskolan i Bomhus och träffade Louise, Avida, Johan & Casper. Så mysigt att vara där, men det blir inte så ofta nu när man jobbar och Hanna är på dagis. Vi passade på att stanna till på stan för lunch innan vi åkte hem. Sen skulle Hanna och Tobbe sova middag (Tobbe jobbar nätter ett tag igen nu..). Så då passade jag på att ta en långpromenad med hundarna. Mysigt med snön även om man hellre vill ha vår nu! Hundarna busade järnet ute iaf, så har vi tur så kanske Sture är trött och nöjd i tio minuter iaf ;) Man glömmer hur fort valpar återhämtar sig. Jag tycker han påminner lite om Mike som valp. Han är överallt och ingenstans och full i 17! Han kommer nog bli en jätterolig hund sen när man kan börja träna honom ordentligt, men just nu är han allt bra dryg ibland :) Vi tränar ju lite olika trix inne och det tycker han är roligt. Vi har börjat belöna med treat&train nu och det funkar bra. 

Har ni sett vilken gullig svans han har föresten?

Från den där svarta fläcken på mitten är den typ helt grå :) Tycker det är supergulligt!!

Sture

Jag önskade mig en marlene birger, men jag fick en Sten-Sture!

Tobbe tyckte inte att jag var någon väsktjej.

Mitt i allt det jobbiga med farmor och Tommy Lee kom detta yrväder in i familjen.

Berits Jissa är ifrån samma uppfödare och Jissa och han har samma mamma. Så Berit har pratat om den här valpen länge. Madelene, uppfödaren skulle ha honom kvar för utställning m.m. Berit berättade att han var så pigg och alert och skulle passa perfekt för agility. La inte så mycket tanke på det just då. Sen visade det sig att han kanske skulle bli lite för hög för utställning så Madelene beslutar sig för att sälja honom. Han är då fyra månader. Jag har precis tagit bort Lee och tanken på en ny hund var väldigt långt borta. Vi flyttar in i huset, Hanna skolas in på dagis, Tobbe börjar jobba och allt rullar på. 

Berit ringer mig och berättar att han är till salu.

Hon säger att hon förstår att jag är ledsen men ibland får man inte vänta på rätt tillfälle utan kommer rätt hund så får man ta honom ändå. Hon skickar bilder. Tobbe pratar med Berit utan att jag vet om det och säger en dag "Grattis Helena. Du får Sture av mig i födelsedagspresent". Jag hade önskat mig en marlene birger väska, men jag fick en Sten Sture istället. Tobbe tyckte inte jag var en väsktjej, och jag antar att han tyckte synd om mig när han sett hur ledsen jag varit över Lee. Å ja jag har nog världens snällaste sambo  ♥

Hur är Sture då?

Madelene, uppfödaren sa att han var den värsta valp hon har haft under sina 46 år som hon har fött upp rasen. Å ja...han är vild! Minst sagt. Men samtidigt helt underbar! Han är glad hela tiden, pigg och alert. Händer det inte någonting så hittar han på någonting! Vi har tränat lite trick och när vi tränar så är han otroligt fokuserad. Han är snabb i det han gör men har totalt fokus. Ingen stress. Det gillar jag.

Han har tagit Lees plats och sover gärna vid ytterdörren  ♥

Jag och Hanna var ner och socialtränade lite på stan häromdagen. Han skötte sig jättebra. Brydde sig inte i varken, hundar, bilar eller folk. Han kändes väldigt cool så jag hoppas det fortsätter så. 

Hemma där vi bor så är vi tvungen att gå längs en väg utan gångbana en liten bit för att komma in på byvägen. Vissa bilar kör galet fort och då har han blivit tokig och vill jaga bilarna. Inte så roligt beteénde. Så det ska vi träna mycket på. Jag vill inte att han ska springa efter bilar. 

Som tur är så har vi åker på andra sidan vägen med jättefina skoterspår rakt in i skogen!!

Å annars är det full fart i allt han gör. Det roligaste är att han och Mike verkligen har funnit varandra. Dom busar inne och ute på promenaderna springer dom ikapp. Sture försöker hänga på Mike så gott han kan. Å Mike verkar tycka att det är roligt att ha någon att springa ikapp med. 

Turbo tycker nog mest att Sture är en big pain in the ass!

Han springer nämligen och jagar Turbo och biter och gnager honom i bakbenen och svansen. Turbo gör sitt bästa för att säga ifrån men Sture skiter i det totalt. Så nu får han igen för att han varit så dryg själv när han varit liten... 

Sture terrade Mike dom första dagarna också, men när han började göra rävskutt på Mike på morgonen så fick han nog och sa ifrån. Ett ärr på nosen och ett på hakan och sen har han inte bråkat med Mike nåt mer om inte Mike själv vill det. Då är det fullt bus! Jag är glad att han sa ifrån. För Mike gjorde inte det med Turbo så han har varit jättejobbig på Mike. 

Hanna har inte heller varit så superförtjust i Sture. Han har ju mest varit med äldre barn så ibland har Hanna åkt på nån glidtackling när han har varit i sitt essé inne. Nu förstår dom varandra lite mer så nu går det bättre. Men Hanna tycker Turbo är bästa hunden för att han är så lugn. Så han är den enda hunden som får kramar och pussar. 

Jag gillar iaf Sture mer och mer. Han är som ett litet lyckopiller även om han kan vara fruktansvärt dryg ibland. Jag längtar faktiskt tills valptiden är över. Jag tycker inte den tiden är mysig längre, bara jobbig faktiskt. Jag gillar mer när dom vuxit upp och man kan träna med dom :) Så det ska bli spännande att se vad det blir av denna lilla herre! Det roliga är att Hanna gärna vill vara med och belöna när vi tränar nåt inne. Så hon brukar också ge han godis när han sätter i alla tassar i en låda tex :) Så det kanske blir en liten hundtjej av henne ändå till slut ;) Hon som annars är galet förtjust i katter!

R.I.P Tommy Lee

Älskade, älskade Tommy Lee  ♥

Den 27 januari fick min älskade rockstjärna somna in.

Det gör mig så ont, så ont i hjärtat. Jag har tänkt skriva det här inlägget så länge men inte klarat av det. Jag trodde äntligen det gått så lång tid att jag skulle kunna göra det utan att bli ledsen. Bara minnas det fina vi haft tillsammans. Men redan när jag laddar upp bilderna så forsar tårarna och nu sitter jag här med uppsvällda ögon och tårar som inte slutar rinna...

Du var min dröm som jag slog in till mig själv!

Jag minns hur spännande allt var när jag åkte ner till Tranås för att välja valp. Det var du två tikar, och å sju hanar till. Jag var tvåa att välja. Jag minns hur alla sa att "det är valpen som väljer dig", jag tyckte det var bullshit. Vill jag ha en valp så väljer jag ju den! Jag har aldrig varit mycket för sånt där... Men nog var det du som valde mig allt. Valpen jag hade valt när jag åkte hem var inte favoriten från innan, nej det var den där som hela tiden skulle dra mig i strumpan. Krypa upp i knä så fort jag kikade på dom andra. Den valpen var du! 

Några veckor senare skjutsade morfar ner mig för att hämta hem dig.

Du och dina syskon var i köket med ett kompostgaller som stod för i dörren. Först var alla där framme och ville ut, men under tiden vi pratade med Gittan så försvann en efter en... Några lekte, nån gick och la sig och sov. Till slut så satt det bara en valp kvar och kikade på oss. Gittan skojade och sa "jaha, är det din eller?" Å när vi kikar så är det den där lilla valpen med svart tå som sitter där.  Där och då kändes allt så rätt. Det var då det blev du och jag. 

Vi har gjort så otroligt mycket roligt tillsammans!

Alla sena kvällsträningar på klubben med Annika och Takida, hur vi reste land och rike runt och tävlade både agility och även lydnad till en början. Vi har bott i mördarstugor i sthlm, i mögliga källare, i paradis på Gotland...gått kurser tillsammans, kört felkörningar i flertal mil, och oj vad jag saknar den tiden!!!!

Du och Takida var min och Annikas dröm.

Ni var som syskon. Ni gjorde oss till dom bästa träningskompisarna.

Ni var så enkla. Ni bara hängde med på alla vara upptåg!

Vi har inte alltid haft det en dans på rosor. Du har gett mig många gråa hår, men oj vad du har lärt mig mycket. Du gillade aldrig främmande människor. Hade det bara varit du och jag i den här världen så hade du varit väldigt nöjd med det. Det var några människor som du älskade villkorslöst och som du alltid var så glad att träffa. Som var speciella för dig. Min morfar, Annika & Berit. 

Du var en ärlig hund. 

Du har alltid varit så speciell. 

Vi fick ett speciellt band mellan oss. Du låg alltid vid dörren och väntade tills jag kom hem om jag var borta. Jag vet ingen hund som utan att man bett om lov går i fotpossition i timslånga promenader och ser överlycklig ut trots att man tjatar på honom att "gå på...hopp och lek..." . Jag kunde tycka du var så dryg då, men du gjorde det med så mycket kärlek.

Medans dom andra hundarna ville leka med varandra när vi gick i skogen med andra så ville du helst av allt leka med mig. Min ferdinand. Min långtunga!

Du har alltid varit så väluppfostrad. Bett om lov innan du hoppat upp i soffan, sängen..du skulle aldrig drömma om att ta något ifrån bordet. 

 Du älskade agilityn!

Jag kommer ihåg när vi tävlade lydnadsklass 2 och jag kom tillbaka från platsliggningen efter att varit gömd. När vi går tillbaka så tvärvänder du dig om och flyger iväg. "Oj din hund rymmer!!". Men det visst jag att du aldrig skulle göra...du tyckte bara att vi var klar med lydnaden nu när jag kom tillbaka så du stack till agilityplan som låg en plan bort. Dit sprang du och väntade på mig. 

Tänk vad många härliga timmar i skogen vi har haft tillsammans!

Jag har aldrig behövt hålla koll på dig för du har alltid haft stenkoll på mig.

 När du blev sjuk för två år sedan var nog första gången jag förstod att en dag finns du inte mer. På riktigt. Man trodde ju på nå vis att du alltid kommer vara vid min sida. Man vet inte vad det var som gjorde att du inte kunde gå på flera dagar, i papperna stod det bara "allvarliga neurologiska problem". Men du återhämtade dig. Vi kunde inte tävla agility nå mer, det satte sig på balansen och synen mest. Men det gjorde ingenting. Jag fick ha min fina goa, glada Lee i två underbara år till. Det är så jag försöker tänka. Men det känns inte som nån tröst just nu. Det här har varit det jobbigaste beslut jag någonsin har tagit. Att låta dig få somna in. Min bästa vän! Lee du saknas mig så otroligt mycket!

Du var alltid alltid så glad!

Du såg alltid ut att le när du kikade på mig.

Jag är så otroligt glad att just du blev min.

Sov gott min fina underbara Lee  ♥