När man tror att man är på väg att lägga av

Den senaste månaden har vi inte tränat ett enda pass agility. Kände mig supertaggad efter helgen uppe i Bollnäs med Annika. Sen kommer jag hem och dagarna rullar på och blir veckor. 

Dom senaste dagarna har jag funderat fram och tillbaka. Det är sommar och lusten att åka och träna infinner sig inte. Är jag på väg att sluta med agility nu?

För flera veckor sen bokade jag in några tävlingar som jag anmälde och betalade in. Idag var det dags för en av dom. I Gagnef. Jag hade anmält både Tommy Lee & Mike. Vi åkte fast vi inte har satt en fot på agilityplanen på en månad. När jag packade väskan så visste Lee redan vad det var frågan om och låg och väntade i dörren. Han var även först ut eftersom hopp 3 startade på en bana. Lees agilityträningar den här våren/sommaren kan jag nästan räkna på en hand. 

Men idag var det lite som Berit en gång sa "det är i benen det sitter.." .

Lee slår till med en nolla, 12:e plats & SM-pinne av 93 startande.

Min fina, fina Lee. Tiden var kass och vi hade lite strul där han väljer vänster sida när jag vill att han ska vara på höger men däremellan så är han så himla härlig att köra. För han ÄLSKAR det. Stolt som en tupp och helnöjd med sig själv så går han ifrån planen med leksaken i munnen. Han kan det där med att smitta av sin glädje till andra den där hunden. 

Mike startade med agilityklassen där vi vill ha pinnar. Så trots vårens startträningar så ger en månads uppehåll mer gas & galenskap. Tjuvstart som resulterar i en värdelös start med rivning och tapp av tid. Sen flöt det på bra även om det kändes som att vi inte riktigt körde tillsammans. Tills vi kommer till en tunnel där jag drar honom mot ingången närmast mig, tror att han låst på ingången och börjar sticka bakom hans rygg för att placera mig inför nästa. Han ändrar då och drar mot den andra ingången eftersom han tror att jag vill trycka honom dit. Får stopp på honom i sista sekund och skickar honom rätt. Resten av banan flyter på. 15 fel och onödiga omvägar.

Agilitybanan med Lee var rolig. Tyvärr blev det ett missförstånd oss emellan och han hinner sätta en tass på a-hindret så vi blir diskade. Men vi körde på och en passage som jag nog var ensam om att göra på det sättet är jag jättenöjd med att det fungerade så bra. Blev tvungen att göra det på "Lees-sätt". Krångla till det lite mer än normalt och han sätter det klockrent. Så även om det blev en disk så var jag nöjd med honom. 

Hopp 2 var sist på dagen.

Mike hade lugnat ner sig till en liten stabilare nivå. Vi kör tillsammans och han kändes så himla fin. KLANTIGAST i stan missar två hinder/en sväng och diskar oss. Bra Helena. Mike var nog stolt över mig där ;)  Aja shit happens! Jag kanske kan önska mig ett minneskort i julklapp eller nåt..

Dagen har iaf varit sjuuuukt kul!!

Idag kan jag inte ens förstå hur jag har tänkt tanken på att sluta. Jag vill åka och träna NU! Tävling i Huddik på onsdag igen. Sjukt skönt att tävlingarna kommer tätt nu så jag inte tappar lusten innan beroendet hunnit komma tillbaka. Håll tummarna.

Ha en bra söndagkväll allihopa!