Min dröm

Det här var min dröm när jag var liten.

Att ha ett eget hundspann. Vi har ju stuga uppe i Fullsborn där Agneta Högström (duktig hundförare som har vart med i landslaget i många år inom hundspann) bor. 

Jag var alltid lika avundsjuk varje gång hon kom och susade förbi våran stuga. Å jag får fortfarande samma känsla. Jag tycker det livet verkar vara så härligt. En sorts frihetskänsla. När jag var liten klippte jag alltid ut varje tidningsrepotage där Agneta var med. Dimitri en av ledarhundarna hon hade var en av mina favoriter. Jag satt alltid klistrad emot rutan när vi åkte förbi hennes hus. Hon var nog min första stora idol eller människa som jag såg upp till inom hunderiet.

Nu har jag hittat en tjej som bloggar om sitt liv & sina arbetande siberian huskey. Jag kunde inte låta bli att börja följa bloggen. Bilderna är lånade från hennes sida.

Ibland undrar jag hur det skulle vara om man bara vågade ta steget in i en helt ny värld. Flytta dit förutsättningarna för det man gillar är som allra bäst. Istället för att sitta och längta efter något som man skulle kunna få fri tillgång till om man bara vågade.

Varför gör man inte det?

Det måste ju vara för att man trivs bra med det man har och det man gör där man är just nu i livet ändå.

Eller?