Beroendeframkallande

Agility är så sjukt beroendeframkallande.

Efter 1-2 års svacka så känner jag hur träningssuget har kommit tillbaka mer och mer. Just nu sitter jag i soffan och känner mig frustrerad över att inte ha den tillgång till träning som jag vill ha. Det är så mycket nya svängar, nya signaler nya sätt att köra på som jag vill lära in. Vintern sätter stopp. Youtubar och drömmer efter sommaren...

Kikade även igenom Mikes lopp från i somras.

Fem fel & disk säsong. Men han gör mycket fint i loppen. 

Saker man glömmer bort. Det är nyttigt att filma och kika tillbaka. Det gör att man blir motiverad att fortsätta träna vidare. Leta efter känslan och det där perfekt loppet. 

Just nu längtar jag efter sommar. Sena kvällar på agilityplan tillsammans med Annika. Sena kvällar på agilityplan själv, tillsammans med hundarna. Nötandes. Få åka hem med trötta och nöjda hundar.

Fy va jag önskar att Gävle kunde bygga en inomhus hall!

Vintern skulle kännas sååå mycket bättre då.