Vissa hundar fastnar man för.

Dom behöver inte vara dom bästa just då, men man ser att dom har "det".

Alla vet väl säkert att Stina Matssons Vincent är en sån hund för mig.

Ända sen första gången jag såg honom på banan så har jag älskat att se honom köra. 

En till som jag fastnat lite extra för är Åsa Emanuelssons Nap.

Medans många har imponerats av Åsa i flera år så har inte jag (som kom in i agilityn alldeles efter hennes bästa tid med Ia.) tyckt att hon har varit så speciell. Missförstå mig rätt, jag har alltid tyckt att hon har varit duktig agilityförare, men tillsammans med Nap så kommer verkligen hon som förare till sin rätt. Wow!!! Gillar verkligen att se dom på banan tillsammans!