onsdag 6 maj 2015

Träning med Anna

Igår hade vi värsta fixardagen här hemma. Tvättade 12 (!) maskiner med tvätt, dammsög & diskade en maskin disk. Sen vid halv fem kom Palle för att vara barnvakt åt Hanna. Tobbe jobbar ju kväll och jag hade bestämt träff med Anna L för lite agilityträning. Å Alltså hur söt är inte Pepsi hennes nya!!! Värsta studsbollen och sååå energisk. Tycker han har så fina färger! Ska bli roligt att se han på banan sen :) Dom har ju precis börjat träna.

Vi körde den här banan som vi tjuvlånat från Malins blogg :)
Den var jätterolig att köra. Mike skötte sig fint. Han stressriver ibland för att skynda ikapp mig och Anna tyckte att han gjorde det vid nåt tillfälle ikväll. För hon tyckte att jag visade bra, så det är verkligen skönt när man tränar med någon så man vet att man själv inte har visat galet. Nu när man tränat själv så mycket är det så svårt att avgöra ibland. Men det är sjukt mycket mindre än vad det var förr. Och det känns som att vi börjar hitta varandra riktigt bra. Han är verkligen såå rolig att träna med!!!

 Mike har ju alltid varit väldigt ljudlig av sig vid sidan av banan och många gånger har man verkligen haft lust att åka hem. För det känns som att det förstör så mycket. Han är ju världens snällaste men beter sig ibland som ett monster. Skäller och stressar upp sig när andra kör och utagerar. Det är nåt som vi har tränat på dagligen även hemma i olika vardagssituationer. Ibland reagerar han på olika lukter genom att springa rakt ut i kopplet och skälla till. Ungefär som att han ska skrämma bort någonting, men det finns inget eller ingen där. Jag tycker att han har blivit mycket bättre, även om det är en bra bit kvar. Så därför var det så roligt igår när vi hade tränat klart och Anna säger att hon tycker att det har blivit jättestor skillnad på honom. Så kul att även andra märker det och inte bara jag. Noggi, Annas hund skäller ju hela tiden när hon kör och det är ju super för oss så vi kan träna att vara lugn i den situationen. Å igår var ju första gången vi tränade med någon på väldigt länge så att Mike bara skäller till två gånger och bara ligger och kikar resten av tiden kändes som en stor seger. I år ska vi lägga mycket tid på just den här biten. Jag känner mig så motiverad nu när man börjar se att det faktiskt blir bättre. Så håll tummarna att det fortsätter åt samma håll!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggarkiv