6.30 packade jag och hundarna in oss i bilen och åkte iväg till Timrå för klass 1 tävling. Framme på tävlingsplatsen mötte vi upp Märta med familj. Det var bara vi ifrån Bollnäs där, resten var i Gagnef och tävlade.
Första loppet var agilityklass. Det var en jätterolig bana men slalomingången tyckte jag var väldigt svår för att vara en klass 1. Hundarna kom rakt in i första porten. Å hade du en snabb hund kunde du inte vara med och hjälpa den där. Mike gick jättefint men han drog på sig en rivning i början av banan. När han då gick av balansen utan att få sitt ok komando så valde jag att ta tillbaka honom. Lika bra att träna när vi ändå fått ett fel. Även om han gör beteéndet rätt så måste han lära sig att det är lika på tävling som träning. Det bästa i hela loppet var ändå den där jäkla slalomingången. Jag hamnade ju såklart långt efter Mike där så det var bara att lita på att han fixade det själv. Och som han gjorde det!! Han gick klockrent in, vände upp och körde järnet. Ett sånt slalom som vi bara fått till på träning än så länge. Gullhund <3 Den där delen av banan kan ja leva länge på nu!!
I hoppklassen var han superladdad. Han var som en liten torped. Slalomingången var en sån ingång där man rundar första porten. Tyvärr så kan vi inte dom riktigt än. Det funkar ibland, ibland inte. Idag fungerade dom inte. Mike gick in i andra porten. Så det ska vi träna mera. Så när det blev fel där så valde jag att chansa lite. Vi körde offensivt! Jag skickade Mike och sprang själv som en skållad råtta. Gjorde ett blindbyte på ett ställe på slutet där jag hade tänkt gjort bakombyte om inte vi fått fel. Hade inte alls tänkt att man ens kunde göra det. Men eftersom ja stack ifrån Mike så tidigt så hann ja ju så mycket mera än ja trott och upptäcker då när ja springer att ett blindbyte hade så såklart varit det bästa och mest snabbaste valet där. Så vi körde på! Tyvärr så blir ja lite sen i mitt genom komando så Mike missar ingången till tunneln som var efter så vi får en vägran där. Men det kändes skitsamma! Det var mitt fel för jag blev sen. Men den delen ska vi bygga upp och träna på.
Mike går verkligen jättefint. Vi får småfel men det gör inte så mycket. Känslan är på topp och när vi sätter det sen så kommer det bli jättebra. Han är så grymt rolig att köra och för varje lopp känns det som att vi börjar hitta varandra mer och mer. Nästa säsong kanske vi kan tävla tillsammans på allvar. Just nu är det för mycket i träningen som vi har kvar. Men det är roligt att se att mer och mer faller på plats. Han är en riktig liten pärla min Mike!!!
När tävlingen var slut och vi var på väg hem så svängde vi in mot Bergsjö & Älgered. När vi var liten var vi jämt där hos mormor och morfar. Jag brukar alltid åka upp dit minst en gång per år. Dom senaste åren har det tyvärr inte blivit av. Så det var hur mysigt och underbart som helst att äntligen få komma dit igen. Alla minnen man har från när man var liten kommer tillbaka.
Älgered är verkligen som en liten del av himlen på jorden!
Världens bästa morfar!
Å mormor hade turligt nog lagat älggryta till middag som jag fick när ja kom fram. Finns ingen som kan laga såååå god älggryta som mormor. En av mina favoriträtter!!
Lekstugan stod på samma plats som den alltid gjort. Mamma lekte i den när hon var liten, syrran och jag gjorde det när vi var liten & nu leker syrrans barn där när dom är dit.
Hundgården står kvar fast det inte är några hundar i den längre. Det tycker jag är bra för det hör lixom dit. Älgered är inte älgered utan hundgården med gråhundar i. Lillstugan bredvid brukar syrran och jag sova i när vi åker upp.
Självklart passade jag på att äta av alla godsaker mormor har i landet. Sockerärtor, hallon, jordgubbar, rädisor...ja hur mycket gott som helst.
Mike passade på att ta en lur inne. Han var trött efter dagens tävling.
Lee satt med morfar och gosade nästan hela tiden. Han älskar verkligen morfar. Vem vet, han kanske kommer ihåg att morfar var den som skjusade mig hela vägen till Tranås för att hämta hem honom?!
Vädret var så himla fint hela dagen. Å jag hade haft en toppendag. Så självklart kunde jag inte låta bli att göra ett stopp på kiosken i Kungsgården för att köpa en mjukglassstrut. Vi brukade alltid stanna där när vi var liten och var på väg till Älgered. Så himla kul att den står kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar