När känslan finns där

Igår packade jag & Mike, Annika & Sky och Karin & Salsa in oss i Karins nya fina subba och åkte mot rättvik. Våra tre små lillskitar skulle få göra årets första tävling.

Mina mål med Mike var att han skulle

• ta alla kontaktfält
• fixa slalomingångarna
• sitta kvar i starten

Men viktigast ändå att hitta känslan av att köra tillsammans som ett team.

Först ut var agilityklassen.

Det var Seppo, en finne som hade gjort banan. En klass ett helt i min smak. Rolig bana och med svårigheter anpassad efter klass 1. Det slutade med en disk men det kändes som en nolla. Disken var mitt fel för jag glömde ropa på Mike efter en tunnel som var hinder nummer två så då kommer han ut för långt efteråt så han springer förbi däcket och sätter en tass på a-hindret. Rackarns. Jag tar om däcket och kör klart banan. Resten av banan gör Mike så himla fint. Han sätter alla kontaktfält klockrent och väntar på mitt släppkommando, han klarar slalomingången själv och hela banan igenom är han så otroligt lyhörd och lättkörd. Ja, det var verkligen en disk som kändes som en nolla.

Hoppklassen hade Veronica Bache gjort och även den var skitrolig och bra klass 1 enligt mig. Så himla kul att komma på tävlingar när man gillar banorna. Flytiga, fartiga men ändå sina små svårigheter där man måste se upp så det inte blir fel. Även här gick Mike jättefint, han nollar och kommer på 6:plats ca 1 sekund efter vinnaren. Jag klantade mig lite i handlingen och ropade inte in honom i en sväng som blev onödigt stor där han drog mot ett annat hinder, likadant på slutet när han kommer ut ur sista tunneln så är ja sen att ropa på honom så han springer nästan förbi sista hindret. Tur nog så räddar han upp det jättefint i sista sekund.

Så tävlingsmässigt är jag mer än nöjd med min lilleman. Han har skött sig superbra och varit så himla lyhörd och mjuk att köra. Duktiga Mike!

Sen hade han lite svårare med allt runt omkring, alla hundar & ljud. Han går ju igång så väldigt på allt runt omkring. Så det är nåt vi behöver träna mycket mycket mera på. Men det blev mycket bättre allt eftersom dagen gick iaf.

Det känns skönt att få ett litet kvitto på hur långt man ligger i träningen. Nu kan vi jobba vidare och vi ska fortsätta jobba mot säkra nollor. Sen om det räcker till pinne eller inte är skitsamma. Jag ska försöka hålla hårt på och jobba mot vårat långsiktiga mål har jag tänkt. Inte gå in och pressa för tidigt utan istället bygga upp självförtroendet på honom. För fartmässigt så tror jag att han har mycket mera att ge. Men vad spelar det för roll om vi inte kan göra nollorna? Nada!

Nu är säsongen igång! Tjohooo!!! :)