Tänka helhet

Nu har vi börjat!

För en vecka sen då vi åkte hem från Nathalie pratade jag och Annika en hel del på vägen hem. Om träning, agility, vallning, rapport...

Jag har medvetet valt att inte träna någon som helst lydnad på Mike. Tanken var att inte göra om samma misstag som jag gjorde med Lee. Annika har hela tiden sagt till mig att "Tänk på att Mike inte är samma hund som Lee. " Å ja vet. Jag har inte trott det heller. Men samtidigt har jag frågat mig själv, vore det värt det att få samma problem med Mike? Bara för att jag inte kan hålla mig från att träna lydnad i nån månad. Varje gång har svaret varit detsamma...Nej.

Därför har vi väntat. Men det känns ändå skönt att Annika som känner båda mina hundar så bra säger det. Även om jag vet det själv, så känns det bra att höra det ifrån någon annan ibland.

Men Nu tycker jag att vi har kommit igång i både agilityn och vallning så jag tror inte att lydnaden förstör något av det. Så förra veckan började vi! Vi har tränat korta pass nästan varje dag. Några minuter åt gången bara. Annika sa också till mig att "Helena, bara du ger dig 17 på att lära Mike gå fot så kommer han att göra det." Jag tror det var dom orden som fick mig att bestämma mig.

Vi har börjat fått in possitionen vid sidan nu då han ska komma in och sätta sig. Vi har tränat lite stegförflyttningar och gått lite men då har han tappat possitionen direkt. Funderade lite på om jag vill ha det så perfekt från början att jag är FÖR petig?

Så igår när jag handlade träffade jag Malin. Pratade lite med henne om det och då sa hon en sån bra grej. Att man ska inte vara rädd att träna den andra hunden på samma sätt som den förra. För alla hundar är olika. Så även om det inte fungerade på den förra eller blev lite fel. Så ska jag inte vara rädd att våga prova och låta Mike gå några steg "fel". Han måste ju också få chansen att "hitta rätt" possition. För jag tror ju att sättet jag tränar på nu fungerar. Å då måste jag ju våga köra på det.

Läste på en annan sida att " Många gånger är ett bra helhetsintryck bättre än ursnygga detaljer". Alltså att helheten även om den innehåller små fel teknikmässigt är mycket bättre än att man jagar perfekta detaljer. Å det tror jag mycket på.

Så idag fick Mike gå lite fot och i början gick han alldeles för långt fram. Men efter två korta pass på fm idag så tycker jag redan att han börjar få en mycket finare possition. Man måste VÅGA göra fel ibland för att det ska bli rätt helt enkelt.

Vilken tur att jag känner så bra folk som påminner mig om det ibland :)