Igårkväll hann jag med ett litet agilitypass med Mike. Maria hade byggt en bana som vi testade. Vi kom inte runt. Vissa bitar var jättefina, men en del var för svåra för oss just nu. Vi plockade ur dom delarna där vi hade problem och tränade lite på dom. Sen byggde jag upp en övning där balansen var med. Man kom ur en u-tunnel och sen va det två hopphinder följt av balansen. Det var ca 5 meter mellan hopphindrena. Mike har ju lagt i en extra växel och kör verkligen så det ryker. Problemet är att han inte har full kontroll i den höga farten ännu. Det resulterar i rivningar ibland när han inte måttar ordentligt. Jag hade hoppats att han skulle sänka farten lite och samla upp sig före balansen...men neeeej....han gasar för allt han är värd och kör ett studshopp mellan hindrena och dundrar upp på balansen.
Problemet är att jag vet inte om ja vill bråka om det. Vill han köra fullt ös hela tiden och även på dom ställen där ja tycker han kan sakta ner lite så ok.Så länge han sköter sitt och inte river etc. För det är ju så jag vill ha det i slutändan. Även om ja står med hjärtat i halsgropen många gånger nu ;) Balansen börjar iaf bli riktigt bra. Det vi behöver träna mycket på är slalom. Jag tycker han är lite nonchalant där. Anstränger sig inte helt för att inte missa första pinnen. Ibland kommer han i sån hög fart så om han klarar ingången så blir det att han studsar förbi en port senare. Så där behöver vi mycket träning.
Jag behöver träna på att satsa fullt ut på träning. Så som ja vill ha det på tävling. Kommer på mig själv att vara väldigt passiv ibland. Jag fastnar lite i hur jag ska vara när jag tränar självständighet med honom. Jag tror på att lägga så mycket ansvar som möjligt på hunden. Klarar den av svårigheter på banan utan min hjälp så kommer man längre. Hunden är snabbare och jag kommer inte kunna vara på plats jämt. Men för den delen så måste jag ju även träna på att vara med själv i bilden. För det vill ja ju ;) Men jag vill inte att han ska vara för beroende av mig. Svårt att förklara...ni kanske förstår hur ja menar? :)
Lee har legat i ofrivillig vila. Jag har inte velat att han ska köra med tanke på att han gjorde illa tassen i Hörnösand. Han har ju aldrig varit halt, men såret har ju fått läka inifrån och ut så det har ju tagit lite tid. Tur det har varit på ovansidan så han har ju aldrig varit särskilt berörd av det. Annat än att det har kliat när det har läkt. Tränade nåt pass innan Bro och tävlade där. På träningarna var han skitfin - tävlingen var katastrof. Nu har det varit så pissigt väder med regn och halt så vi har inte gjort nåt pass sen bro. Ingen vidare uppladdning direkt. Men Lee är ju en sån hund som faktiskt har gått som bäst efter vila. Frågan är om hur det är med en tävlingsvila på först nio månader pga skada, starta två laglopp, skadad, tävla en dag...och sen SM??? My god! Vi har ju kunnat tränat under hela vintern, men det är ju ändå loppen på tävling som man vill ha i benen.
Idag ska vi köra ett kort självförtroende pass. Enkelt, fartigt och mycket beröm! Jag vet att han kan. Jag hoppas vi slipper få några av våra vänstersida problem. Att vi kör och hittar känslan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar