Debuten närmar sig med stormsteg..

Om exakt tio dagar så ska Mike & jag ställa oss i starten på våran första agilitytävling tillsammans. Jag kommer att vara sjukt nervös. Men ja längtar! SOM ja längtar!

Det känns som att han har så mycket att ge. Bara alla bitar faller på plats så kan det bli riktigt bra. Han utvecklas så fint för varje träningspass just nu. Jag är så glad att jag fick turen att köpa honom. Han är en riktig liten pärla!

När vi kom hem från Bro-Håbo idag åkte Annika och jag upp och körde ett pass med syskonen. Vi körde två nyttiga övningar & småttingarna levererade. Riktigt kul var det. Alex & Torsten var upp en sväng med Viking också och tränade lite gunga.

Är vi redo att starta i klass 1?

Jag får olika svar olika dagar. För varje dag som går så blir det iaf mer övervägande ja än nej.

Borde man starta då om man inte känner sig klar?

Jag vet inte. Kanske, Kanske inte. Jag har gjort upp mål med Mike. Berit har sagt att man även ska ha en vision. Visionen är det största målet du har - som du satsar mot hela tiden - trots att du ändå kanske inte kommer att uppnå det. För vem vet..en dag kanske du gör det. Så ja tänker såhär...att starta i klass 1 är inget mål vi har, det är bara en liten bit i starten som tar oss vidare i vägen till vårat mål. Våran vision. Tillsammans med Mike vill ja köra offensiv agility redan från start. Jag vill inte mesa. Vi ska köra så det ryker helt enkelt. Å när ja inte gör det så hoppas ja att Annika eller Berit står där vid sidan och talar om det för mig. Så ja skärper mig och vågar satsa.

"Det är mycket bättre att det går fort och blir fel, än att det går långsamt och blir fel"

- Så sa Jenny Damm till mig när ja gick kurs med Mike i vintras. ja försöker att tänka på det då ja tänker fega ur. Dom orden gav mig verkligen en tankeställare.

Nu kör vi!!