På påskafton åkte jag och Tobbe och hälsade på Micke, Syrran & ungarna.

Hej Härliga söndag!

Nu var det snart slut på påskhelgen. I fredags när jag slutade jobba så åkte jag och hundarna till Gävle. Jag tog med mig det första flyttlasset. Alla småsaker, förrådsgrejjer m.m. Tobbe slutade kl. 22 så när han kom hem så beställde vi en pizza, åkte hem och åt och kikade på en film. På lördagen tog vi en skön sovmorgon innan vi åkte tillbaka till Bollan. Jag skulle jobba mellan 15-19.15. Så när jag jobbat klart så var jag bara hem och bytte om och sen åkte Tobbe och jag till syrran & Micke. Självklart letades det påskägg åt ungarna i trädgården som påskharen hade gömt. Sen var vi där hela kvällen och umgicks, fikade och hade det trevligt. Åkte hem och även fast klockan började bli mycket var vi pigg så vi var uppe och kikade på film

tills ganska sent.

Imorse var Tobbe snäll och klev upp och var ut med hundarna så jag fick sova extra länge. Hur snällt som helst. Man sover alltid godast när man får somna om fast man egentligen varit tvungen att kliva upp. Följde med honom till söderhamn eftersom hans tåg gick därifrån idag. Både han och jag ska jobba ikväll. Vi passade på att äta på Donken innan. T ska börja träna igen imorn så då är det slut på skräpmat för hans del så han skulle lyxa lite extra idag.

På vägen hem svängde hundarna och jag förbi klubben. Vi körde ett pass agility och båda grabbarna var het och slarvig. Vi koncentrerade oss på kontaktfälten och att lyssna på vilka kommandon som ges. Oavsett om jag springer fort bredvid/före eller står stilla. Mike var lite fundersam och man märker tydligt att båda tappar fart och blir lite osäker då man själv inte rör sig så mycket. Ett fram kommando ska alltid vara fram, oavsett min placering. Även om det var ett rörigt pass i början så fick vi till dom delar jag ville mot slutet. Å jag vet lite tydligare hur vi ska lägga upp träningen nu när möjligheten till fler pass i veckan finns.

Lee har sina vanliga problem som vi jobbar på förutom dom så vill jag att han ska öka farten på kf. Han segar gärna ner sig där. När det gäller hinderdiskrimineringen däremot är han en riktig klippa & duktig att lyssna. Lillemans kf börjar äntligen kännas säkrare och jag kan äntligen börja lita på honom där. Det känns skönt. Självklart saknas det mycket stadga, men vi börjar sakta men säkert köra ihop oss till ett team nu. Val av tunnelingångar börjar fungera bättre. Det blev lite svårt när han fick en a-uppfart i mellan ingångarna. Är han osäker vart han ska så kollar han inte av med mig utan kör på först bara. Därför jobbade vi mycket med att han ska lyssna på olika kommandon och inte bara gå på min rörelse mot hindrena. Än så länge har vi framsteg på varje träningspass så jag ser verkligen fram emot att kunna träna lite oftare nu. För i vinter har det verkligen inte haglat tätt mellan agilitypassen för våran del. Tror t.o.m jag kan räkna dom på mina fingrar...