Gungan

(Bild lånad från Google)

Gungan -det mina vänner är Mikes stora skräck här i livet. Än så länge. Jag försöker att ändra på det. Men han protesterar innerligt. Som jag skrivit tidigare blev han rädd för den innan han ens hade satt en tass på den. Eller ens kommit i närheten. Det var några andra som körde den i en övning bredvid och det räckte för att han skulle bestämma sig för att den där tänkte han inte vara i närheten av. Försökte vänja honom vid ljudet, att det gungade m.m. Vi gjorde små framsteg men det gick tillbaka till nästa gång. Nu tänker jag köra en blandning av min "vanliga" metod & den lite tuffare varianten. Efter en halvtimmes trilskandes igår så bjöd han fortfarande inte till att ens sätta en tass på uppfarten. Därför ringde jag Berit.

Hon kom upp och vi höll på i kanske tre timmar med pauser. Först var han lite blockerad, men vi upptäckte ganska snabbt att efter ett tag försökte han lura oss för han åt minsann godisarna han fick utan problem. Lilla lurifaxen. "Det gäller att visa honom att vi är envisare" sa Berit. När kvällen var slut så kunde vi konstatera att Mike minsann är envisare än en terrier!!!!

Jag har aldrig varit med om maken till problem vid gungan. Det hade varit skillnad om han hade sprungit upp på den och den hade smällt i backen så han blev skrämd & rädd. Men tydligen kan man få samma problem bara av att kika på gungan ;)

Lee måste tycka lillebror är en riktig mes, med tanke på att han alltid har kutat i full fart längst ut och dunkat ner gungan med baktassarna. Nu kör han ju den snygga stilen med att om han glider av den, sätta upp EN baktass tillbaka på gungan ;) Han är så rolig ibland. Han var verkligen duktig igår och bara låg och väntade timme ut och timme in när vi kämpade på med Mike. Han försökte komma med en leksak ibland och försökte få oss att leka istället. Så vi fick ta några lekpauser medans Mike fick vila sig.

Jag tror att Mike behöver nöta gungan MYCKET & OFTA. Tre timmar var länge, och det är inga pass jag brukar köra eller rekomenderar andra. Men det behövdes ett framsteg så han kom över kanten. Så han får ge med sig och se att ingenting händer, att det var inge farligare än sådär. Nu ska vi minsann bota Mikes gungskräck för gott!!!!